johanna

ÅÅÅh H o l y   m a c a r o n i vad de prirrar i magen nu! 
Om 21,5h står jag o Emma på startlinjen på Lidingö Vallen och ska kötta oss igenom Lidingö Loppet. Spänningen, nervositeten och lyckan är här och toabesöken bara ökar för varje timme som går.

Är de bara jag som springer på toaletten 24/7 när en tävling börjar nära sig? Herre gud du är min bästa buddy nu!

Lidingö loppet är bara inte en tävling för mig utan de loppet har gett mig väldigt mycket. De var den tävlingen jag hela tiden hade i sikte sen första dagen på sjukhuset i efter olyckan. Jag tror på något sätt att Lidingö Loppet hjälpte till att rehaben gick så bra som den har gjort hittils!

Förra året fick jag gå runt och nu får jag ÄNTLIGEN springa som jag älskar. När jag springer på upploppet (om jag lyckas komma dit) ska jag ge mig en stor klapp på axeln att nu har jag fan vunnit! Tårarna har redan börjat brinna.

Jag önskar att Martina hade varit där, för de hon gjorde mot mig förra året är obeskrivligt! Men all pepp hon ger mig per sms betyder otrologt mycket också! 

Nej, nu gäller de att kolhydratsladda och sova en massa!