johanna

I Want It That Way
Efter 528 dagar av borttappad röst, kliande hals och rinnande näsa är jag nu back on track - eller ja man får hoppas det iafl!

I förrgår lyckades jag lura med David på en joggingtur. Han dealade till sig att han bara skulle behöva springa 2,5km. Men tur att de var jag som höll i klockan då, så att de blev 4,2 km...
Men sicken utveckling brorsan bjuder på då. Förra gången vi sprang hade han 6,05min/km och i  förrgår bjöd han på 5,20min/km. Visserrligen var de mer terräng första gången, men de är ändå en utveckling och utveckling behöver man se för att tycka något jobbigt är roligt! 

Igår blev det middag i hamnen med mamma och pappa och därefter svidade jag om till löparkläder och sprang hem från Nynäs till Ösmo (tog en titt i Pelle P butiken först såklart ;) ). De blev totalt 1,2 km och igår var de ingen bra löpardag. Jo, vädret var kanon - underbar solnedgång och aldlles stilla och bena var pigga. Men de gjorde något fruktansvärt ont i ryggen. Känslan är som att hela ländryggen domnar bort... Min teori är att de är en blanding av att jag har suttit still och fel hela veckan eftersom jag har börjat jobba och sen att jag inte har sprungit på länge..
Jag får se hur kroppen reagerar på söndag för då planerar jag en 2 mils runda.. Håll tummarna att de går hela vägen hem!


Bästa löparmusiken!!