johanna

Ösmo - Ankarudden 5,5 mil
Dagen började med ett 5,5 mil långt cykelpass tillsammans med pappa, Filip, Henke, David, Niclas och Anders. Rundan sträckte sig mellan Ösmo och Ankarudden på Torö. Mamma, Denize, farmor, Marre och Alfred väntade på oss ute på Ankarudden med fika de hade gjort. Igår var en sån dag man kände att våren började komma; allergiögonen kliade, solen brände,  benen brände och de grönaträden började lysa. Jag älskar våren, humöret blir annorlunda på ett sätt och man känner mer lycka!

Passet igår tycker jag gick bra, jag kunde hänga med klillarnas tempo hyfsat bra! Jag behöver jobba mer på backträning. Om någon gör en ryckning i en uppförsbacke så är jag helt ute o cyklar (de gör jag ju förvisso, ha ha). 

Jag ser redan fram emot nästa pass! 11,5 mil i bena på 3 dagar!
 
 
Gym
Igår var de gym som gällde med herrn på min högra sida på bilden. 
De var mitt första träningspass efter Vasaloppet som var för 1,5 vecka sedan. De gick bra och jag kände mig faktiskt ritkigt stark! De jag minns från Vasaloppet jag åkte för 2 år sedan så var jag helt slut i flera veckor efter och var inte alls mottiverad till att träna. Men denna gång har jag känt mig oförskämt pigg och motiverad till träning.

En känsla jag kände vid Vasaloppet var som sagt att jag inte var tillräckligt föreberedd och de är någonting jag absolut inte vill känna till Vättern i juni. Så nu kommer jag köra gärnet!! 
 
Öppet spår 2016

Jag hade noll förväntningar inför årets upplaga av Öppet Spår. Med knappa 5 mil i bena var jag beredd på att detta eventuellt inte skulle bli kul. Men två saker visst jag rätt säkert - att jag och David skulle komma i mål!

När jag låg på sjukhuset för 1,5 år sedan satte jag upp mål för mig själv och ett av målen var att klara en Svensk Klassiker igen. 

Jag, pappa och David hade bestämt att vi skulle åka ihop. Vi höll ihop de 3 första milen men efter de tappade jag tyvärr bort pappa och David. De första 3 milen var enkla och jag njöt till fullo av de vackra vädret och fina spår. 
Efter halvavägen i Evertsberg började de ta emot och jag började känna smärta.Men jag hittade hela tiden på andra saker o tänka på och jag kunde koncentrera mig mer på de vackra vädret och fin skidåkning än smärtan i kroppen.  Hela loppet gick i de stora hela bra och visst hade jag riktigt ont vissa gånger, men de var inget jag störde mig på. 

På 9h 25 min kom jag i mål i Mora och jag kunde inte vara något annat än stolt än att glida in på 5 minuter sämre tid än vad jag gjorde för 2 år sedan. En tid jag bara kunde drömma om!
David lyckades ta sig i målen även många vurpor och smärta i knät. 
Jag kan inte vara något annat än glad och stolt över min prestation! 

Lite bilder från helgen: 
Rekar banan dagen innan loppet.

Bra support längs vägen av världens bästavän!

Som jag spurtade på upploppet! 

Hela Team Retards tog sig i mål!