johanna

Jag måste sluta kolla
Jag måste sluta kolla  för de hjälper mig inte att ha kontroll. De får mig bara att bli ännu mer ledsen och osäker på mig själv. Jag vill ha kontroll för att jag är van att ha kontroll. Men jag måste släppa det nu. 
Men hur släpper man något man älskar att ha kontroll över? 
Du är den finaste för mig
Vi träffades igår och han var så himla fin som vanligt.
Jag märkte att han var nervös för han kunde knappt kolla på mig. Jag hade bestämt mig för att vara vanliga härliga Johanna och inte börja babbla om alla mina tankar om oss. 
De var nog bra att jag hade den inställningen - för vi hade en helt underbar kväll och vi pratade om allt från himmel till jord. Och ju längre in i kvällen kunde han kolla på mig och inte ha den nervösablicken.

Han frågade mig om de var något jag ville ta upp och ja de jag helst ville säga var att krama mig och släpp aldrig taget om mig! Men de visste jag att de kunde jag inte säga, för då skulle hela kvällen bli förstörd och ja hela vår framtid!
Jag berättade istället om hur jag kände om allt och att jag inte förstod varför vi inte kunde försöka för grundproblemet handlar ju om olyckan och hur vi har mått efter det och de har smittats av till bråk och tjafs.
Han svarade att han älsakde mig men att jag måste hitta mig själv och bli stark i mig själv först och han måste få koncentrera sig på bara sig själv. Han har en poäng, ja han är för smart för att vara sann - för de är regel 1 att man måste kunna för att ett förhållande ska fungera! Jag har egentligen alltid vetat detta men jag har blundat för de. Det var så skönt att höra honom säga de för att på något sätt få en bekräftelse på det.

Jag vill nu göra allt för att hitta tillbaka till mig själv - den jag älskar och den jag vet att han älskar! Jag vill bli trygg i mig själv och komma tillbaka till de förhållandet jag älskar över allt annat! 

Imorgon börjar första utmaningen - jag ska gå till en psykolog! 


 
Varför gör de så ont för?
Varför ska kärlek göra så farbaskat ont? Varför kan jag inte bara få trycka på en knapp och allt ska bli bra igen?

Jag kan inte tvinga dig att älska mig och jag vill inte tvinga dig till något. Men jag förstår inte, jag förstår inte varför allt blev som det blev? Du säger att man kan inte alltid förstå varför saker händer, men jag vill förstå hur de kunde ta slut mellan oss - vi var alldels perfekta!
Visst, allt var inte perfekt. I mellan åt bråkade vi, vi bråkade en massa. Men att kunna bråka, menas faktiskt att man älskar varandra!

Jag är osäker på mig och jag har varit rädd o vara ensam, jag tror att de är därför jag har varit som en jobbig morsa i dina ögon. Jag vill inte vara den personen. Jag vill vara den fartfyllda Johanna du älskar! Eller som du har älskat...

Jag vet inte vad jag ska göra. Ska jag bara släppa allt och låta dig få gå din egna väg eller ska jag fortfarande försöka?Jag vill försölka, men hur försöker man på rätt sätt så att du förstår att de är mig du vill ha?