johanna

Igår kom en kollega till jobbet och berättade att hans barndomskompis dog i helgen från ingenstans... Förmodligen alkoholförgiftning. Han var i ålder med mig... 

Så himla tragiskt och så jobbigt att se en kollega så ledsen som alltid är så glad! Detta får mig att tänka otroligt mycket på mitt liv - min familj och mina vänner. Jag skulle aldrig kunna föreställa mig att en barndomskompis bara skulle försvinna. Jag vet att vi alla ska dö någon gång, men inte så här tidigt! Vi har hela livet framför oss.

På sistone har mitt liv verkligen varit en bergodalbana och jag har varit sjukt deprimerad. Känns konstigt att skriva ordet d e p r i m e r a d, för jag trodde att jag var den sista som skulle kunna bli det!
Men de har jag varit och de har varit sjukt svårt att "komma ur" de träsket. Men på ett sätt är jag glad att de har hänt mig för jag har aldrig gått igenom något så jobbigt och jag uppskattar livet och mina nära på ett helt annat sätt. 

Efter något sånt här hemskt har hänt, så blir jag sjukt rädd att något ska hända mina nära.. Från och med idag ska jag koncentrear mig på att vara den Johanna jag älskar, alltså JAG och njuta över mitt liv och mina vänner till fulllo. För man vet aldrig vad morgondagen väntar.