johanna

Vi träffades igår och han var så himla fin som vanligt.
Jag märkte att han var nervös för han kunde knappt kolla på mig. Jag hade bestämt mig för att vara vanliga härliga Johanna och inte börja babbla om alla mina tankar om oss. 
De var nog bra att jag hade den inställningen - för vi hade en helt underbar kväll och vi pratade om allt från himmel till jord. Och ju längre in i kvällen kunde han kolla på mig och inte ha den nervösablicken.

Han frågade mig om de var något jag ville ta upp och ja de jag helst ville säga var att krama mig och släpp aldrig taget om mig! Men de visste jag att de kunde jag inte säga, för då skulle hela kvällen bli förstörd och ja hela vår framtid!
Jag berättade istället om hur jag kände om allt och att jag inte förstod varför vi inte kunde försöka för grundproblemet handlar ju om olyckan och hur vi har mått efter det och de har smittats av till bråk och tjafs.
Han svarade att han älsakde mig men att jag måste hitta mig själv och bli stark i mig själv först och han måste få koncentrera sig på bara sig själv. Han har en poäng, ja han är för smart för att vara sann - för de är regel 1 att man måste kunna för att ett förhållande ska fungera! Jag har egentligen alltid vetat detta men jag har blundat för de. Det var så skönt att höra honom säga de för att på något sätt få en bekräftelse på det.

Jag vill nu göra allt för att hitta tillbaka till mig själv - den jag älskar och den jag vet att han älskar! Jag vill bli trygg i mig själv och komma tillbaka till de förhållandet jag älskar över allt annat! 

Imorgon börjar första utmaningen - jag ska gå till en psykolog!