johanna

Ända sen jag har varit liten har jag varit rädd att missa saker, missa roliga saker och inte få dela de med mina vänner. Jag har offrat mycket för att alltid varit händelsernas centum. För några veckor sedan snurrade mitt huvud alldeles för mycket och jag hade för mycket att göra o tog ann mig allt. De är då skönt att ha en mentor i livet som hjälper till att skala av, prioritera och hjälper till med vägledning. MIn mentor i livet är min mamma. De finns ingen som förstår mig så bra som min mamma gör. Och hon lyckas alltid med att jag får ett bra lugn.

Igår skulle mina kurskamrater ut o ta en öl efter föresläningen. Jag ville så gärna följa med o lära känna alla andra på ett helt annat sätt, men innerst inne visst jag att jag behövde hem och sova. Vid dessa tillfällen märker man verkligen att man har två hjärnhalvor, hur den ena försöker övertala den andra. Men nu har jag äntligen lärt mig att när jag innerst inne inte vill, så avstår jag med gott samvete.