johanna

Till vår farfar:

Klockan var halv 1 på natten när mamma ringde. Vi hade parkerat vår campervan högst uppe på berget i 1770 i Australien. Nästan 16 000 kilometer hemifrån. För första gången under resan kändes dessa mil långt borta. Vi satte oss på en utsiktsplats och såg ut över havet. Det var så stjärnklart den natten. Vi pratade minnen om farfar och konstaterade att alla livshistorier farfar har berättat för oss har varit den bästa sagoboken vi någonsin har hört. Mitt i allt faller en stjärna över oss och bara någon minut efter faller en till, en till och en till. Totalt fall det 4 stjärnor bara på några minuter. Kanske var det farfar som tyckte att det var färdig gråtet och det var dags att gå och lägga sig igen.

Du är en förebild, en kämpare, en låga, en historieberättare och vår älskade farfar. Flera år har gått och varje dag har du vaknat upp med smärta. Du har kämpat varje dag, men aldrig har du gett upp! Vi har under många år trott att det inte har varit lång tid kvar, men du har alltid kämpat igenom det! Alltid när man har frågat dig hur du har mår så har du sagt att de har varit ”jämna plågor”. Några veckor innan du lämnade oss, så åkte vi upp och hälsade på dig. Då var det inte ”jämna plågor” längre. Trotts detta ville du skämta när farmor skulle mata dig och du stängde kvickt munnen och skrattade till. Alltid skulle du vara stark.  Var ifrån fick du din styrka? Du är en riktig envis än och när det blev motvind stod farmor vid din sida och styrde.

Vi har frågat oss många gånger varför just du fick lida. Du som älskade att vara nere i garaget och få göra allt på ditt eget sätt. Att allt har en mening är svårt att tro på nu. Men att få se dig kämpa i alla dessa år har fått oss att bli kämpare och att vi aldrig ger upp!

Vi har många fina minnen ihop med dig och på tal om att aldrig ge upp så kommer vi aldrig att glömma bort när du skulle göra frukost till oss när vi var små. Vi bad om att få mannagrynsgröt. Inte hade du någon aning om hur du skulle gör det. Efter skrammel hit och dit i köket kommer du ut i vardagsrummet med någon konstig gegga. Vi tittade häppnadsfullt på varandra och började sakta men försiktigt att äta. Efter ett tag kom farmor hem och frågade vad i hälsingedar du hade givit oss. Där hade du blandat risgryn och vatten och satt in i mikron några minuter. Ja, en kock har du aldrig varit, men försökte gjorde du i alla fall! Och mat gillade du, jag minns när jag jobbade på en restaurang i Stockholm och du och farmor kom ända vägen ner för att äta! Hur stolt du var över mig att jag hade lagat all den goda maten. Och hur kul du tyckte att det var att få gå runt i köket sen och få se alla maskiner, för sådant kunde du!


Det är inte många som har träffat farmor och farfar i vår vänskapskrets. Men alla viste vem farfar var, alla ville ha vår farfar. För han var så cool för att han hade MSN. Alla ville ha farmor för den delen också eftersom hon gjorde de godaste kanelbullarna.

Vi kunde inte fått bättre sommarlov än vad vi fick hos er – ni gjorde allt åt  oss!  På dagarna åkte vi runt på vår mini traktor och moppe i trädgården som du såklart hade byggt och på kvällarna spelade vi kort. Det bästa var att spela kort, för du visade alltid korten så man vann alltid svartamaja!

Jag minns så väl när jag fick en mountainbike av mamma och pappa när jag var liten. Jag gillade den inte för jag tyckte att den var så killig. När jag kom upp till er på sommarlovet så hade du gått och köpt en lila flickcykel till mig, som jag kunde använda hela somrarna hos er. Jag minns hur stolt och glad jag var att cykla runt med den.

För några veckor sedan ringde jag hem till er och berättade att jag hade köpt en surfingbräda, du svarade att det gillade du inte, att jag skulle akta mig för krokodiler och hajar. Men farfar jag kommer att lära mig att surfa, för jag är lika envis som dig. Men vi kan göra det ihop nu, om du lovar mig att du sitter på min axel och spanar efter farliga djur och en bra våg, så lovar jag dig att jag kommer fånga den!

Vi lovade dig att vi skulle ringa hem till er och berätta om vår resa och vi kommer att fortsätta ringa och berätta för farmor. Men farfar nu kan vi fortsätta resan ihop och när du tröttnar på värmen så är det bara att åka på molnen till kalla Sverige och kanske hjälpa Malin med en engelska läxa eller hjälpa Kristin och finta bort någon på innebandyplan. För när man är uppe i himmelen är allt möjligt! Din styrka är vår framgång!